tåg bild 2

I Måndags morse satt jag på tåget till Stockholm där jag bara precis skulle hinna i tid till ett morgonmöte. I höjd med Västerås hördes det välbekanta och fruktade ”knastret” i högtalaren. ”Vi kommer att bli stående… en person påkörd av ett tåg i Upplands-Bro… Trafiken beräknas vara igång igen om en timme.”

Den första tanken, måste jag bekänna, hade inget med den påkörde att göra. Den handlade helt om mig själv och min försenade ankomst och alla problem som nu skulle drabba mig och min dag, som jag så omsorgsfullt hade planerat.
Plötsligt gjorde verkligheten sitt intrång i min försenade tillvaro. Vad var det som hade hänt på spåret i Bro egentligen?
Varje vecka väljer i snitt en person att avsluta sitt liv genom att ställa sig framför tåget. Men det utgör bara ungefär 5% av alla självmord i Sverige.
För några handlar det om svåra psykiska sjukdomar, för andra om att livet inte blivit som man tänkt sig. För ännu andra kan det handla om grova kränkningar och mobbing. Och för några handlar det om en outhärdlig tomhet och meningslöshet. Ett inre mörker har brett ut sig.
Människan är helt uppenbart skapad för ljuset. Och när vi inte längre ser ljuset, inte ens avlägset, så har vi svårt att fortsätta att kämpa på.
”…livet var människornas ljus…” står det i inledningen till Johannesevangeliet i Bibeln. Liv och ljus hör ihop. Jag tror att innan en människa väljer att släcka sitt liv, så har redan det inre ljuset slocknat. Någon annan kanske har blåst ut det. Stormar har kanske fått lågan att flämta till och släckas. Eller så har ljuset brunnit och brunnit utan att förnyas. Ljuset har helt enkelt brännts upp.
Oavsett hur eller varför. När ljuset i en människa slocknar är det mörker. Och i mörker kan ingenting växa eller utvecklas. I mörker kan människan inte leva, bara knappt överleva. Det är i mörkret tankarna blir tunga. Det är i mörkret några tar de ödesdigra och oåterkalleliga besluten. Och många är vi som har någon relation till smärtan runt detta.
Men, jag har också sett motsatsen. Jag har på nära håll fått se ljuset tändas i många människors ögon. Jag har fått se en låga börja brinna där det en gång var helt svart. Det är en obeskrivlig upplevelse att vara med om. Ett tänt ljus förändrar en människa helt och hållet. Det är obeskrivligt.
Jag är helt övertygad om att det aldrig är kört för någon enda av oss. Jag har förmånen att få bli påmind om det om och om igen. Det finns en eld som kan få flamma upp i varje människas liv. Det finns inga hopplösa fall. Med all respekt för att det kan kännas så. Särskillt när det är helt mörkt.
På tisdag (4/3) kl 12:00 startar vi lunch-Alpha i Örtagårdskyrkan. Alla är välkomna! Alpha är en samtalsgrupp för den som vill utforska meningen med livet. Vi tror att man bäst gör det tillsammans med andra. Väldigt många människor har upplevt att Gud är ljus och att han vill tända varje människa som tar emot honom. Många människor har fått uppleva en ny tro, hopp och kärlek i livet.
Släck inte elden, tänd den!
//Pelle