Anney bild

Hej!

Jag heter Anney Patras och teamar i Oscarshamn och i söndags efter 5 månader kom jag hem för 1vecka. Under denna vecka har jag hunnit träffa min församling lite här och där, jag har varit med familjen, jag har varit med vänner nästan varje dag. Nästan varje dag har jag spenderat många timmar i kyrkan. Antigen har jag hängt där på kvällar med mina kompisar. Eller så har jag varit där i samband med kollo arbete.

Det jag kan säga är att det har varit helt fantastiskt! Det finns verkligen ingen ställe som hemma. Jag stortrivs i Oskarshamn, men jag saknar min församling något så oerhört mycket. Örtagårdsförsamling är mitt andra hem, jag trivs bland medlemmar och jag älskar friheten i att kunna jobba med de, och veta att de lyssnar.

Jag älskar att arbeta inom kyrkan. Ifrån synpunkten av folk som inte är medlemmar i kyrkan kanske de inte ser så mycket som en kyrka gör. De flesta människor brukar säga att kyrkan har sin gudstjänst på söndagar och inget mera. Det är så fel som det kan bli, i alla fall vad jag har upptäckt när jag har jobbat inom kyrkan i snart ett år. Kyrkan driver ofta ungdomsarbete på fredagar. Örtagårdsförsamling driver bland annat Öppen kyrkan, Sommar Kollo, Söndags skolan, Sjungis för små barn, nåt på gång, Refill, jag är säker på att jag har missat något nu. Kyrka för mig är mitt andra hem. Hem är ett ställe som man kan dra till för att finna trygghet, för mig är det så med kyrkan. Jag känner mig oerhört trygg där, några av mina bästavänner som jag delar oerhört mycket med är därifrån. Jag fann min identitet när jag fann min familj i kyrkan.

Många gånger har kyrkans äldre hjälpt mig och stöttat med förbön eller vad som helst för att jag ska få känna mig trygg. Jag har som tonåring varit en del av Refill, vilket är kyrkans ungdomsarbete. Jag har haft fantastiska ledare där, som har hjälpt mig oerhört mycket. Ett sådant ledare var Johan Ericsson. Den mannen lyssnade och torkade mina tårar, så fort livet kändes jobbigt var han och hans fru där. Idag arbetar jag själv som en ungdomsledare i kyrkan och är nu anställd som kollo ledare. Jag är så otroligt tacksam för att få tillhöra en familj i Jesus och en familj där jag får vara jag.

Om du läser detta och är inte med i en församling så rekommenderar jag dig så starkt att att del av en församling så att du får hitta hem, så att du får dela ditt liv, både i det jobbiga och det glada med folk som vill dela den med dig. Kyrkan är mitt andra hem och det är jag stolt över!

Anney Patras 21år

Medlem i Örtagårdsförsamling.

 

Vecka 17: Skatten 2.0

 

Påskdagsmorgon 2014. Sol och blå himmel. Påskliljorna, gullvivorna och pärlhyacinterna blommar. Livet återvänder.

Påskdagsgudstjänst. Kyrkan är full av liv, full av människor i alla åldrar, barn, föräldrar, mor- och farföräldrar, singlar och par.

Jag ser och hör barn och jag blir glad. Idag är lansering av vår nya version av söndagsskolan, Skatten 2 .0. Pastor Marcus har nu 20 medarbetare, som finns med i barnens gudstjänst en eller flera söndagar varje månad, och barnen har tre grupper för olika åldrar att gå till.

Längst fram i kyrkan ser jag smideskonstverket med vuxna som kommer till Jesus med barnen och jag hör Jesus säga: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Den som inte tar emot Gud rike såsom ett barn kommer aldrig dit in.”

Vecka 16:  Agape-måltid

 

 Stilla Veckan.  Skärtorsdagskväll.  I Örtagårdskyrkan är det Agape-måltid.

Borden är dukade till gemenskapsmåltid. Carin och Christina leder oss genom påskens budskap i bibelläsning, bön och sång.

Vi delar en enkel måltid och tankar med varandra. En deltagare i vårens dagAlpaha kurs berättar att nästa kurstillfälle ska handla om den Helige Ande och han har funderingar kring ”Är Gud och den Helige Ande samma sak?”.

När vi vänder hem har vi fått vara med i en gemenskap med Herren själv och med varandra.

 

 

Vecka 15: Spaning efter ”Växande församling”

 

 Uppsala fredag/lördag: Församlingsledningarna från åtta församlingar i Mellansverige var samlade för att utforska hur Guds rike ska kunna växa, i Sverige, på vars och ens ort och i den egna församlingen.

Från oss i Örtagårdskyrkan var vi nio personer som lyssnade till gripande vittnesbörd, inspirerande föreläsningar, intressanta berättelser från de andra församlingarna och framför allt – vi pratade med varandra, stötte och blötte.

Tempot var snabbt. Vi hann knappt tänka tanken klart så skulle den ner på papper och redovisas. Vi redovisade vårt nuläge, vad som var på uppgång och vad som var på nedgång och vad som behövde särskilt fokus den närmaste tiden.

Innan vi åkte hem hade vi ringat in tre områden som vi ska arbeta med tills nästa träff i början av november. Inte helt oväntat ska det att handla om fördjupning och förankring, som ju är vår församlings verksamhetsinriktning 2014.

Andlig fördjupning – som att öka vår egen fascination för Jesus – kommer vi i församlingsledningen ha ett särskilt fokus på. Och vem ska ansvara för det? frågade kursledningen. Svar: Pastor Andreas! Vi ska förstås dela detta med församlingen och Magdalena började i söndags med ett mycket personligt vittnesbörd.

I söndags fick vi också höra hur det gått med förbönsämnet om Sjungis som jag berättade om i Spaning del 3. Förra onsdagen kom många fler föräldrar och barn än vanligt och atmosfären var god.

 

 

Vecka 14: Barmhärtighet

 Förra måndagen kom jag att tänka på ordet barmhärtighet.

Jag var hemma i Örtagårdskyrkan och vi hade ”Värma-en-liten”-träff. Vi är några kvinnor som träffas för att arbeta med baby-paket och andra gåvor till behövande i Lettland.

I måndags trodde jag inte att vi skulle bli så många, för några av dem som ”alltid” är med hade förhinder. Men vi blev 11 kvinnor som fikade, började med hakklappar, som nog kommer till ett barnhem så småningom, och smidde planer. I början av maj åker några från vår grupp över till Riga och besöker några familjer och framför allt BB. Resan och det som skulle vara med planerades.

Här någonstans började ordetbarmhärtighet att dyka upp i mitt huvud. Barmhärtighet är ett uttryck för vänlig omtanke och medlidande som ger lindring för dem som är i nöd. Barmhärtighet visar den som har medkänsla och vill vara hjälpsam mot en annan människa. Den klassiska berättelse om den barmhärtige samariern, som handlar om en man som blir överfallen och som otippat blir hjälpt av en barmhärtig medmänniska från ett annat folk, illustrerar begreppet.

I barmhärtiga människor skymtar Guds rike fram.