Bära …DSC_2575_Åsna redigerad-1_redigerad-1

och bli buren …

 

Nytt kyrkoår står för dörren och det är dags att summera det gamla och se fram emot det nya. Jag sitter hemma och gör julkrubbfigurer. Hur har åsnan egentligen hamnat i krubban? Kanske för att åsnan, åtminstone i barnböckerna, var den som den gravida Maria red på till Betlehem. Åsnan finns ju också i bibeltexterna för första advent, i en bisats liksom, den som bär Jesus på sin rygg.

I mina tankar på det år som gått funderar jag på alla som bär församlingen, alla som troget sköter om församlingen utan att göra något större väsen av sig och sitt uppdrag. Fastigheten sköts, kyrkan städas, kaffe kokas, sång och musik övas, barn- och ungdomssamlingar planeras och genomförs, räkningar betalas, löner utbetalas, deklarationer görs, protokoll skrivs, julklappar förbereds, böner och förböner beds, gamla och sjuka får omsorg, ja, listan kan göras längre och längre.  De flesta blir, otacksamt kan det tyckas, utan det uttalade tack som den trogna tjänsten är värd.

Nu säger jag det: TACK till alla trogna medarbetare i Örtagårdskyrkan. Just du är otroligt viktig för att vår helhet ska kunna bära ut det glada budskapet.

Men ibland räcker inte krafterna till. När jag tänker på mitt liv ser jag att jag ibland har varit den som bär, som visar omsorg, som leder, som räcker till för andra. Ibland har jag varit den som har blivit buren, fått omsorg, fått ledning och där andras tid. ork och kraft har räckt till för mig också. Och ibland har jag varit mitt emellan, jag har precis haft näsan ovanför vattenytan.

 I min tillvaro har jag tre stora delar, familjen, församlingen och jobbet. Ibland har jag varit i samma fas på alla tre ställena, men under vissa tider har något dominerat på ett ställe och annat på ett annat ställe.

I vår församling, och för varje enskild medlem, ser det ut också ut så här. Ibland finns kraften och orken, det är en nåd att få vara med och glädjen i uppdraget bär i det jobbiga. Ibland behöver vi alla bli burna, få vila, hämta andan, bara vara i Herrens nåd.

Temat inför första advent är ”Ett nådens år från Herren”. Vi ber om nåden att i det kommande kyrkoåret, under de omständigheter som kommer, få vara delar av Kristi kropp och om nåden att både kunna bära och att bli buren av Herren själv och av vår nästa.