DSC_2784_Änglar liten bild

Visst är dom söta – änglarna i julkrubban, som sjunger i den himmelska kören!  Det är roligt att leta änglabeskrivningar, oj så många fantastiska änglar det finns! Till slut fastnade jag för klassiska bokmärkesänglar, fast tredimensionella förstås, som fanns i tre storlekar. Jag gjorde om beskrivningarna lite, det gör jag alltid.

Bibelns värld är full av änglar – skyddsänglar, budbärare och änglar som sjunger lovsång.  Änglarna i bibeln är alldeles självklart närvarande i händelser och berättelser.

Kanske missar jag något när änglarna inte är självklara i min vardag? Men ibland dyker de upp, oftare än jag tror. Det märker jag när jag tänker efter.

Jag kan se att skyddsänglar  uppenbart har hållit sin vakande hand över lekande barn.

I våras, när jag hade en jobbig tid i mitt liv, blev Psalm 91 min livlina en lång period. Där finns änglarna med:  

Den som bor i den Högste skydd och vilar i den Väldigs skugga, han säger: ”Herren är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på”. … Han ska befalla sina änglar att skydda dig var du än går. (Ps 91:1 – 2, 11).

Det är en trösterik tanke att Gud sänder skyddsänglar till och runt omkring mig. Jag får vila i förtröstan och i tillit till Herren själv.

I julkrubban kommer änglarna till herdarna som finns ute i natten. Det är kallt och mörkt. Ibland kan nätter vara jobbiga, med oro och negativa tankar som inte vill släppa taget. Då brukar jag försöka att i stället fylla mitt huvud med positiva bilder, tankar och känslor. En av mina favoriter är en bön från 300-talet av Gregorios av Nazianzos:

Vid sänggåendet

Medan jag sover, o Gud, låt då mitt hjärta inte upphöra att prisa dig. Låt min sömn bli genomträngd av din närvaro, medan skapelsen håller vakt och sjunger psalmer tillsammans med änglarna och lyfter min själ upp i sin jublande lovsång.

Nyårslöfte 2015b

Det glada budskapet är världens bästa budskap!

Du är älskad! Gud vill dig väl!

Idag utmanade jag församlingen till att under 2015 berätta för någon vad det glada budskapet betyder för var och en personligen. Vi har unika möjligheter att göra det. Min talang och personlighet är unik, det finns ingen som jag. Mina erfarenheter i livet är unika, mina motgångar och svårigheter får jag använda för att välsigna andra och mina vänner bör få veta det jag har upplevt.

Gud välsigne dig att VITTNA om vad Jesus gjort för dig.

//Peter Wäfors

DSC_2598_Barnet i krubban liten bild

Några år hade vi en julkrubba med olika figurer. Ja, så brukar julkrubbor vara, så det var inget konstigt. Det märkliga hemma hos oss var att just Jesusbarnet försvann mellan jularna. När julkrubban packades upp var Jesusbarnet borta och vi fick skaffa en ny julkrubba.

Till slut köpte vi en julkrubba som var ”allt i ett” i keramik. Vi har kvar den än, med ett mysigt värmeljus som brasa framför den heliga familjen.

Utan Jesusbarnet är det ingen julkrubba! Minsta barn vet att det är Jesus som är huvudpersonen.

Gud måste ha haft en tanke med att låta Frälsaren födas till oss som ett barn. Jag vet att det finns många djupa teologiska tankar tänka kring detta. Här landar mina funderingar: Kanske hade Gud också  en tanke att konkret och tydligt visa att en del av att vara människa  -  en del i att leva ett liv i Guds närvaro – det är att ha en sida av vuxenlivet där jag får vara som ett barn.

Barnet är sårbart och beroende.  Men det har också en total tillit och en förmåga att helt gå upp i sin tillvaro, att leka, skapa och vara fullt och intensivt närvarande i allt hon gör.

Allting har sin tid. Mitt i alla världens sorger och bedrövelser är juletiden är en tid att få vila, hämta andan, dela gemenskap men också få egen tid, att bara vara.

 

Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn:        Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Jes. 9:6 – 7

 

DSC_2604_Maria liten bild_redigerad-1När jag var tonåring var Maria en av de få människor i Bibelns avlägsna värld som det faktiskt var möjligt, i alla fall lite grann, att identifiera sig med och möjligt att kunna leva sig in i hennes situation. Hon var en förebild i att Gud faktiskt även kunde ha användning för en tjej, inte bara av män som ju Bibelns texter mest handlar om.

Som tonåring tänkte jag mycket på omöjligheterna i Bibeln. Jag gick i logisk, naturvetenskapligt inriktad skola där det som var vetenskapligt bevisade var det som gällde. Och så detta – Maria blir med barn utan att ha haft sex – det var naturligtvis omöjligt, precis som det var omöjligt att Abrahams hustru Sara skulle kunna bli gravid efter klimakteriet – det gick bara inte. Och tanken på en allseende Gud som kan finnas överallt på en gång och samtidigt vara nära en massa människor över hela jorden samtidigt – det var konstigt att tänka sig.

Så småningom bestämde jag mig för att göra som Martin Luther föreslog - ”lyfta på hatten och gå förbi”. Om nu Gud Skaparen hade skapat naturlagarna så kunde han naturligtvis också besluta att i undantagsfall handla på ett annat sätt än genom de lagar han hade bestämt.

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad: då ska den bli fullständig som Guds kunskap om mig. 1 Kor 13:12

Tillbaka till Maria. I vår kultur är det ovanligt med tonårsmammor. Men så var det ju inte på Bibelns tid och när jag läser Marias lovsång vibrerar den av att hon känner sig sedd och utvald och att hon är glad och förväntansfull i sin graviditet.

Då sade Maria: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:

stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.” Luk 1:46- 50

 

 

DSC_2601_Josef liten bild                                                                  

 

Plastpappa, adoptivpappa, låtsaspappa, fosterfar, mammas kille  -  kärt barn har många namn.

Ingen julkrubba utan en Josef! Josef hör till dem som ”måste” vara med, annars är det ingen riktig julkrubba. Men på något vis är han märkvärdigt anonym, ett självklart bihang till Maria och Jesusbarnet.

I verkligheten var han förstås väldigt viktig.  Han stod troget vid Marias sida. Han tog henne med sig till Betlehem. Han såg till att hon kom i säkerhet i Egypten när Herodes, som ju verkar ha varit spritt språngande galen, ville döda alla små pojkar i Betlehem. Och sen flyttade Josef tillbaka till Nasaret med hela familjen. Som vi förstår av berättelsen om Jesus i tolv års ålder i templet var Josef en omtänksam make och far.

Säkert hade Maria på något sätt klarat sig om Josef hade följt sin första tanke och skiljt sig från henne.  Som man tänkte på den tiden skulle handla en rättfärdig man handla så.

Men Josef tänkte om, han fick nya tankar från Gud själv. Gud uppenbarade sig i en dröm och talade om hur han skulle göra, tvärs emot vanliga seder och bruk.

Gud gör som han vill och han kan tala till oss på många sätt. Uppenbarelse i en dröm beskrivs vid flera tillfällen i Bibel. Tänk om Gud ville tala kristallklart genom en dröm som inte kan misstolkas eller genom ett tydligt budskap genom någon annan människa. Så har jag suckat många gånger! Men till mig, en alldeles vanlig människa, talar Gud vanligtvis genom sitt ord.  Inte alls konstigt egentligen – att tala genom ord är faktiskt väldigt vanligt, och i de allra flesta fall handlar Gud enligt den ordning som han har skapat.

Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja; det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. Rom 12:3.

Vill jag veta vad som är Guds vilja, får jag alltså be om nya tankar, om gott förstånd och om en rätt inställning och sinnelag.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. … Låt mig aldrig misströsta om möjligheter att nå en förändring bara för att det som är fel är lag  och normalt, att det som vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.”

Ur Sinnesrobönen