Posts by: "Peter Wäfors"

followfish

 

Den 25 mars kl 9:30 till 17:00 arrangeras ”Following & Fishing – Efterföljelsen och de goda nyheterna” i Örtagårdskyrkan i Arboga.

Välkommen på en träningsdag för alla som vill göra människor till lärjungar, där du får lära dig verktyg som fungerar. Medverkar gör Cahtrine Nygren och Staffan Jenemark i EFKs Sverigeprogram. För mer information denna träningsdag: www.efk.se/following

Träningsdagen kostar 200 kr och då ingår det fika och lunch. Betalning sker på plats med kontanter, kort eller swish.

Anmälan senast 12 mars:

 

 

En dag om att vara familj, tillhöra församling och vägleda barnen till tro!
För mammor och pappor med barn eller tonåringar hemma.

Linalie Karlsson, pastor i Johanneskyrkan Linköping inspirerar föräldrar
Lördag 16 april, kl 9:30-15:00 Örtagårdskyrkan, Arboga
Pris: 200 kr inklusive mat o fika
Anmälan: senast 10/4 till ortagardskyrkan@gmail.com

Ladda ner broschyr om dagen här!

Årsmöte2.001

Vad är meningen med livet ?
Vem är Jesus ? Varför måste han dö ?
Gå en ärlig kurs om kristen tro !

Örtagårdskyrkan bjuder in till vårens kurs.

Välkommen till en ”provapåkväll” tisdag 26/1 kl 18:30

Tillsammans med Svenska kyrkan och IOGT/NTO kommer Örtagårdskyrkan erbjuda språkcafe, för dig som vill prata svenska.
Onsdagar mellan kl 15.00 och 17.00 är Öppen kyrka tillgänglig för alla!

Årsmöte2.001

Referat från församlingens årsmöte

Örtagårdskyrkan hade årsmöte söndagen 15 februari. Årsberättelser lades sedvanligt till handlingarna. Mycket hände vid Örtagårdskyrkans olika mötesplatser under förra året. Glädje och sorg, avtackningar och välkomnanden gick hand i hand som det gör i livet. ”Allt har sin tid”. Så även församlingens syförening som nu lades ned efter hela 150 år. Den startades 1868 och var en bidragande orsak till att kyrkan senare bildades. Den ‘nyfödda’ mötesplatsen Öppen kyrka (socialt café på kristen grund) fortsätter å andra sidan att utvecklas. Årsmötet beslutade att fortsätta satsningen och förlänga anställningen av caféets platsansvarige. Caféet planerar även att växa med en inriktning på nyanlända. På försök kommer församlingen tillsammans med Svenska Kyrkan att öppna ett språkcafé. Det kommer tillsvidare att vara öppet onsdagar 15-17.

Det beslutades även att ’20-åringen’ Sommarkollo i år skall gå av stapeln vid Högsjön veckorna 25,26, 29 och 30. Även i år blir det en särskild inriktning på de mest behövande barnen. Vi tackar alla företag och organisationer som genom sin sponsring gör sommarkollot möjligt.
Årsmötet blickade även framåt och beslöt att Örtagårdskyrkan det här året skulle avsätta mycket tid för att fokusera på framtiden. Hur kan kyrkan framöver bidra till ett mänskligare och hoppfullare Arboga?

Sammanfattat av Pelle Rosdahl, pastor

Anney bild

Hej!

Jag heter Anney Patras och teamar i Oscarshamn och i söndags efter 5 månader kom jag hem för 1vecka. Under denna vecka har jag hunnit träffa min församling lite här och där, jag har varit med familjen, jag har varit med vänner nästan varje dag. Nästan varje dag har jag spenderat många timmar i kyrkan. Antigen har jag hängt där på kvällar med mina kompisar. Eller så har jag varit där i samband med kollo arbete.

Det jag kan säga är att det har varit helt fantastiskt! Det finns verkligen ingen ställe som hemma. Jag stortrivs i Oskarshamn, men jag saknar min församling något så oerhört mycket. Örtagårdsförsamling är mitt andra hem, jag trivs bland medlemmar och jag älskar friheten i att kunna jobba med de, och veta att de lyssnar.

Jag älskar att arbeta inom kyrkan. Ifrån synpunkten av folk som inte är medlemmar i kyrkan kanske de inte ser så mycket som en kyrka gör. De flesta människor brukar säga att kyrkan har sin gudstjänst på söndagar och inget mera. Det är så fel som det kan bli, i alla fall vad jag har upptäckt när jag har jobbat inom kyrkan i snart ett år. Kyrkan driver ofta ungdomsarbete på fredagar. Örtagårdsförsamling driver bland annat Öppen kyrkan, Sommar Kollo, Söndags skolan, Sjungis för små barn, nåt på gång, Refill, jag är säker på att jag har missat något nu. Kyrka för mig är mitt andra hem. Hem är ett ställe som man kan dra till för att finna trygghet, för mig är det så med kyrkan. Jag känner mig oerhört trygg där, några av mina bästavänner som jag delar oerhört mycket med är därifrån. Jag fann min identitet när jag fann min familj i kyrkan.

Många gånger har kyrkans äldre hjälpt mig och stöttat med förbön eller vad som helst för att jag ska få känna mig trygg. Jag har som tonåring varit en del av Refill, vilket är kyrkans ungdomsarbete. Jag har haft fantastiska ledare där, som har hjälpt mig oerhört mycket. Ett sådant ledare var Johan Ericsson. Den mannen lyssnade och torkade mina tårar, så fort livet kändes jobbigt var han och hans fru där. Idag arbetar jag själv som en ungdomsledare i kyrkan och är nu anställd som kollo ledare. Jag är så otroligt tacksam för att få tillhöra en familj i Jesus och en familj där jag får vara jag.

Om du läser detta och är inte med i en församling så rekommenderar jag dig så starkt att att del av en församling så att du får hitta hem, så att du får dela ditt liv, både i det jobbiga och det glada med folk som vill dela den med dig. Kyrkan är mitt andra hem och det är jag stolt över!

Anney Patras 21år

Medlem i Örtagårdsförsamling.

Ibland har vi gästskribenter på vår pastorsblogg, som denna veckan när vi ger ordet till församlingens ordförande, Britt Lundberg.

bild (4)

Alla predikningar verkar handla om Guds rike nuförtiden! I söndags predikade pastor Pelle utifrån texten om Jesus och Nikodemus och om att bli född på nytt av vatten och ande för att se Guds rike.

 

Veckans spaning blir en tisdagsspaning. Vad händer i Örtagårdskyrkan, i den Gudsrikes filial som vi vill vara, en vanlig tisdag i mars?

 

  • 0730 – 0800 Morgonbön
  • 0800- 0900 Pastorernas veckoträff
  • 0930 – 1200 Öppen kyrka. Fika och gemenskap.
  • 1200 – 1230 Lunchbön
  • 1200 – 1400 DagAlpha. Gäster och medarbetare i Öppen kyrka samlas till sopplunch, föredrag, samtal och funderingar.
  • 1900 – 2000 Tisdagsbön. Varje tisdagskväll, året om, samlas vi till en öppen bönesamling. I går var det Gun som var inledare och höll ihop samlingen, som formas av oss deltagare med förbönsämnen, tacksägelseämnen och berättelser om vad som Gud gör. Som vanligt bad vi denna tisdag för alla församlingens mötesplatser, deltagare och ledare, och för kommande söndags gudstjänst och tackade för bönesvar. Från söndagens församlingsmöte hade vi med oss böneämnet om en god gemenskap mellan nya och gamla deltagare i ”Sjungis”.

 

Vi fick också lyssna till den spännande och utmanande berättelsen om vad som händer i Guds rike i Bangladesh, ett land med svag kristen närvaro. Vi hörde om gott samarbete mellan kristna, hinduer och muslimer i arbete med förändra tillvaron för de mest utsatta genom mikro-krediter. En kvinna, det var mest kvinnor som fick mikro-krediterna, hade fått låna motsvarande 50 kr. För de pengarna hade hon köpt en symaskin och kunde nu försörja sig och sin familj.

 

  • 1900 – …   Cellgrupp för familjer. Samtidigt med tisdagsbönen samlas unga föräldrar en trappa upp. Vi hör det ena glada skrattet efter det andra där uppifrån. En sak vet jag säkert om Guds rike – där är det god atmosfär och gott att vara. Alldeles tydligt är Örtagårdskyrkan en filial till Guds rike, denna alldeles vanliga tisdagskväll.

 

Britt Lundberg, ordförande Örtagårdskyrkans församling

Ibland har vi gästskribenter på vår pastorsblogg, som denna veckan när vi ger ordet till församlingens ordförande, Britt Lundberg.

bild (4)

Jag har börjat fundera – vad är det egentligen som jag spanar efter? Vad är det jag ska leta efter?
Pastor Andreas predikan i söndags hjälpte mig att reda ut begreppet Guds rike. Andreas pekade på tre dimensioner av Guds rike här och nu (jag har förstås fortsatt att fylla på med de tankar som kom till mig när jag lyssnade):
• Guds kraft – liv som förvandlas, Andens gåvor, bönesvar
• Guds skapade och vårt medskapande – gott förvaltarskap, goda mötesplatser, goda gärningar
• Guds karaktär – Andens frukter, goda människor

Veckans spaning blir en berättelse om ett bönesvar till oss alla i Örtagårdskyrkan. Förra veckan i torsdags när vi träffades till samtal om våra lokaler, bad vi också för en av våra internationella medarbetare. Han skulle ha ett viktigt möte på fredagen. Mötet skulle handla om relationer som var ansträngda, kulturkrock och annat.
Det gick bra! Vår medarbetare berättar i ett mejl att de med hjälp av tolk hade haft ett gott samtal och han nu kan gå vidare i sitt uppdrag att hjälpa sina elever att bli goda kristna ledare i sitt land.

Britt Lundberg, ordförande Örtagårdskyrkans församling

Ibland har vi gästskribenter på vår pastorsblogg, som denna veckan när vi ger ordet till församlingens ordförande, Britt Lundberg.

bild (4)

På Equmeniakyrkans hemsida  skriver  vår regionala kyrkoledare Helen Friberg  varje vecka under rubriken ”På spaning efter Guds rike”.  När jag läste hennes blogg kände jag att jag ville spana i vår församling. Så här kommer första spaningen …

Guds rike finns i våra gudstjänster.  I söndags fick vi lyssna till alla våra pastorer, Marcus ledde gudstjänsten, Andreas ledde lovsången och Pelle predikade och höll i vårt nattvardsfirade.

Pelle berättade om sin gåva att ha andliga samtal med människor och att föra dem till tro. Lite avundsjuk blev jag allt! Fast själva poängen med det Pelle sa var ju att vi har olika gåvor. Det är en utmaning att inte bara se de gåvor jag inte har (listan kan göras lång – inte kan jag spela, inte kan jag sjunga, inte kan jag sköta ljudet,  inte kan jag reparera fastigheten  …) och i stället se de gåvor som jag faktiskt har och fullfölja de uppdrag som jag har efter bästa förmåga och förstånd och också kunna leva med min ofullkomlighet när det inte blir så bra som jag skulle vilja att det blev.

Om våra gudstjänster står det så bland annat så här i vår församlingsordning: Gudstjänstens syfte är att vara en miljö där människor möter Gud genom Ordet och Anden och att främja gemenskapen mellan de troende. Församlingen bör beakta att de troendes gåvor, såväl anställdas som lekmäns, ska bidra till gudstjänstlivet.

Vår husmor Lotta berättade i söndags om sin läsning ur ”Hundra dagar med Jesus” , som är vårens tema i gudstjänster och i personlig andakt. Hon berättade om hur hon särskilt hade fastnat för den andliga övning som handlar att låta varje andetag bli en bön – andas in Jesusandas ut mitt liv i hans händer. Tänk, det var precis den andliga övningen som jag också hade fastnat för under veckans läsning. Men Lotta fördjupade gudsmötet genom att lägga till rörelser. Hela jag, ande, själ och kropp möter Gud!

Britt Lundberg, ordförande Örtagårdskyrkans församling

tåg bild 2

I Måndags morse satt jag på tåget till Stockholm där jag bara precis skulle hinna i tid till ett morgonmöte. I höjd med Västerås hördes det välbekanta och fruktade ”knastret” i högtalaren. ”Vi kommer att bli stående… en person påkörd av ett tåg i Upplands-Bro… Trafiken beräknas vara igång igen om en timme.”

Den första tanken, måste jag bekänna, hade inget med den påkörde att göra. Den handlade helt om mig själv och min försenade ankomst och alla problem som nu skulle drabba mig och min dag, som jag så omsorgsfullt hade planerat.
Plötsligt gjorde verkligheten sitt intrång i min försenade tillvaro. Vad var det som hade hänt på spåret i Bro egentligen?
Varje vecka väljer i snitt en person att avsluta sitt liv genom att ställa sig framför tåget. Men det utgör bara ungefär 5% av alla självmord i Sverige.
För några handlar det om svåra psykiska sjukdomar, för andra om att livet inte blivit som man tänkt sig. För ännu andra kan det handla om grova kränkningar och mobbing. Och för några handlar det om en outhärdlig tomhet och meningslöshet. Ett inre mörker har brett ut sig.
Människan är helt uppenbart skapad för ljuset. Och när vi inte längre ser ljuset, inte ens avlägset, så har vi svårt att fortsätta att kämpa på.
”…livet var människornas ljus…” står det i inledningen till Johannesevangeliet i Bibeln. Liv och ljus hör ihop. Jag tror att innan en människa väljer att släcka sitt liv, så har redan det inre ljuset slocknat. Någon annan kanske har blåst ut det. Stormar har kanske fått lågan att flämta till och släckas. Eller så har ljuset brunnit och brunnit utan att förnyas. Ljuset har helt enkelt brännts upp.
Oavsett hur eller varför. När ljuset i en människa slocknar är det mörker. Och i mörker kan ingenting växa eller utvecklas. I mörker kan människan inte leva, bara knappt överleva. Det är i mörkret tankarna blir tunga. Det är i mörkret några tar de ödesdigra och oåterkalleliga besluten. Och många är vi som har någon relation till smärtan runt detta.
Men, jag har också sett motsatsen. Jag har på nära håll fått se ljuset tändas i många människors ögon. Jag har fått se en låga börja brinna där det en gång var helt svart. Det är en obeskrivlig upplevelse att vara med om. Ett tänt ljus förändrar en människa helt och hållet. Det är obeskrivligt.
Jag är helt övertygad om att det aldrig är kört för någon enda av oss. Jag har förmånen att få bli påmind om det om och om igen. Det finns en eld som kan få flamma upp i varje människas liv. Det finns inga hopplösa fall. Med all respekt för att det kan kännas så. Särskillt när det är helt mörkt.
På tisdag (4/3) kl 12:00 startar vi lunch-Alpha i Örtagårdskyrkan. Alla är välkomna! Alpha är en samtalsgrupp för den som vill utforska meningen med livet. Vi tror att man bäst gör det tillsammans med andra. Väldigt många människor har upplevt att Gud är ljus och att han vill tända varje människa som tar emot honom. Många människor har fått uppleva en ny tro, hopp och kärlek i livet.
Släck inte elden, tänd den!
//Pelle