Årsmöte2.001

Vad är meningen med livet ?
Vem är Jesus ? Varför måste han dö ?
Gå en ärlig kurs om kristen tro !

Örtagårdskyrkan bjuder in till vårens kurs.

Välkommen till en ”provapåkväll” tisdag 26/1 kl 18:30

Tillsammans med Svenska kyrkan och IOGT/NTO kommer Örtagårdskyrkan erbjuda språkcafe, för dig som vill prata svenska.
Onsdagar mellan kl 15.00 och 17.00 är Öppen kyrka tillgänglig för alla!

Årsmöte2.001

Referat från församlingens årsmöte

Örtagårdskyrkan hade årsmöte söndagen 15 februari. Årsberättelser lades sedvanligt till handlingarna. Mycket hände vid Örtagårdskyrkans olika mötesplatser under förra året. Glädje och sorg, avtackningar och välkomnanden gick hand i hand som det gör i livet. ”Allt har sin tid”. Så även församlingens syförening som nu lades ned efter hela 150 år. Den startades 1868 och var en bidragande orsak till att kyrkan senare bildades. Den ‘nyfödda’ mötesplatsen Öppen kyrka (socialt café på kristen grund) fortsätter å andra sidan att utvecklas. Årsmötet beslutade att fortsätta satsningen och förlänga anställningen av caféets platsansvarige. Caféet planerar även att växa med en inriktning på nyanlända. På försök kommer församlingen tillsammans med Svenska Kyrkan att öppna ett språkcafé. Det kommer tillsvidare att vara öppet onsdagar 15-17.

Det beslutades även att ’20-åringen’ Sommarkollo i år skall gå av stapeln vid Högsjön veckorna 25,26, 29 och 30. Även i år blir det en särskild inriktning på de mest behövande barnen. Vi tackar alla företag och organisationer som genom sin sponsring gör sommarkollot möjligt.
Årsmötet blickade även framåt och beslöt att Örtagårdskyrkan det här året skulle avsätta mycket tid för att fokusera på framtiden. Hur kan kyrkan framöver bidra till ett mänskligare och hoppfullare Arboga?

Sammanfattat av Pelle Rosdahl, pastor

DSC_2865_vice män liten bild

Trettondagen är de vise männens dag. Det står inte mycket i vår Bibeln om dem, så fantasin har i alla tider satts i rörelse. Min favoritlegend handlar om den fjärde vise mannen. När jag undervisade på Grundläggande Vux läste jag den varje advent som morgonsamling och den fängslade mina kursdeltagare. Det var tillfällen när man kunde höra en knappnål falla.

Jag delar med mig av något ur legenden, fritt efter Inge Löfström  ur ”Julen i tro och tradition”.

”Den fjärde vise mannen, som aldrig blev berömd, hette Artaban.  Han var fattig. Det enda han ägde var ett halsband med tre juveler, som han ärvt av sin mor.

Artaban kom försent till de fyra kungarnas överenskomna mötesplats. Han hade nämligen hittat en nödställd man vid vägkanten, fört honom till ett värdshus och lämnat den första av sina juveler till värdshusvärden för att denna skulle vårda den skadade mannen.

När han till slut ensam kom till Betlehem fick han höra att ett förnämt följe hade varit på ett kort besök. Men nu var det annat som upptog folks tanker. En avdelning knektar var i staden med uppdrag av kungen, sade ryktet, att dräpa alla gossebarn som var under två år.

I en ruin upptäckte Artaban att en kvinna gömt sig med sin lilla son i famnen. En soldat skulle just döda barnet, men Artaban gav soldaten sin andra juvel och soldaten skonade barnet. Artaban följde med kvinnan hem. Kvinnans man, som var herde, berättade en märklig historia. En natt hade han och de andra herdarna fått besök av änglar som fört dem till ett stall. Där fanns en man och hans hustru som just hade fått ett barn. Och till det stallet hade de tre kungarna kommit och lämnat sina gåvor. Sen hade föräldrarna och barnet flytt till Egypten.

Artaban reste till Egypten och letade och letade. Men ingenstans fann han flyktingarna och han måste återvända med oförättat ärende.

När han passerade en stad kom en kvinna, på flykt undan en slavhandlare, rusande emot honom. Artaban lämnade sin sista juvel till slavhandlaren för att köpa henne fri.

Utan tillgångar kom Artaban åter till Israel. Han fick tjänst i ett världshus där han gjorde de grövsta sysslorna. Han gjorde sin tjänst så villigt och glatt att människor förundrade sig.

Många år gick, över trettio år. En kväll tog två vandringmän, Petrus och Andreas , in på härbärget.

De satt på kvällen under fikonträdet och berättade om sin Mästare, om hans ord och gärningar och om hans liv alltifrån födelsen i Betlehem till avrättningen i Jerusalem.  

  • Den sista kvällen vi var tillsammans tvättade han våra fötter, fast han var vår mästare  och herre.
  • Varför gjorde han det? frågade någon.
  • Han ville visa oss att den som är störst som tjänar. Han som var Herrens smorde, han gjorde en slavs tjänargärning.

Artaban satt tyst och lyssnade. Var det denna konung han hade sökt i hela sitt liv utan att finna honom? Eller hade han funnit honom på ett sätt som han själv inte förstått?

Den kvällen bad Artaban en bön till honom som han aldrig hade sett. Och han somnade med en stor frid i sitt hjärta.”

 

 

DSC_2784_Änglar liten bild

Visst är dom söta – änglarna i julkrubban, som sjunger i den himmelska kören!  Det är roligt att leta änglabeskrivningar, oj så många fantastiska änglar det finns! Till slut fastnade jag för klassiska bokmärkesänglar, fast tredimensionella förstås, som fanns i tre storlekar. Jag gjorde om beskrivningarna lite, det gör jag alltid.

Bibelns värld är full av änglar – skyddsänglar, budbärare och änglar som sjunger lovsång.  Änglarna i bibeln är alldeles självklart närvarande i händelser och berättelser.

Kanske missar jag något när änglarna inte är självklara i min vardag? Men ibland dyker de upp, oftare än jag tror. Det märker jag när jag tänker efter.

Jag kan se att skyddsänglar  uppenbart har hållit sin vakande hand över lekande barn.

I våras, när jag hade en jobbig tid i mitt liv, blev Psalm 91 min livlina en lång period. Där finns änglarna med:  

Den som bor i den Högste skydd och vilar i den Väldigs skugga, han säger: ”Herren är min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på”. … Han ska befalla sina änglar att skydda dig var du än går. (Ps 91:1 – 2, 11).

Det är en trösterik tanke att Gud sänder skyddsänglar till och runt omkring mig. Jag får vila i förtröstan och i tillit till Herren själv.

I julkrubban kommer änglarna till herdarna som finns ute i natten. Det är kallt och mörkt. Ibland kan nätter vara jobbiga, med oro och negativa tankar som inte vill släppa taget. Då brukar jag försöka att i stället fylla mitt huvud med positiva bilder, tankar och känslor. En av mina favoriter är en bön från 300-talet av Gregorios av Nazianzos:

Vid sänggåendet

Medan jag sover, o Gud, låt då mitt hjärta inte upphöra att prisa dig. Låt min sömn bli genomträngd av din närvaro, medan skapelsen håller vakt och sjunger psalmer tillsammans med änglarna och lyfter min själ upp i sin jublande lovsång.

Nyårslöfte 2015b

Det glada budskapet är världens bästa budskap!

Du är älskad! Gud vill dig väl!

Idag utmanade jag församlingen till att under 2015 berätta för någon vad det glada budskapet betyder för var och en personligen. Vi har unika möjligheter att göra det. Min talang och personlighet är unik, det finns ingen som jag. Mina erfarenheter i livet är unika, mina motgångar och svårigheter får jag använda för att välsigna andra och mina vänner bör få veta det jag har upplevt.

Gud välsigne dig att VITTNA om vad Jesus gjort för dig.

//Peter Wäfors

DSC_2598_Barnet i krubban liten bild

Några år hade vi en julkrubba med olika figurer. Ja, så brukar julkrubbor vara, så det var inget konstigt. Det märkliga hemma hos oss var att just Jesusbarnet försvann mellan jularna. När julkrubban packades upp var Jesusbarnet borta och vi fick skaffa en ny julkrubba.

Till slut köpte vi en julkrubba som var ”allt i ett” i keramik. Vi har kvar den än, med ett mysigt värmeljus som brasa framför den heliga familjen.

Utan Jesusbarnet är det ingen julkrubba! Minsta barn vet att det är Jesus som är huvudpersonen.

Gud måste ha haft en tanke med att låta Frälsaren födas till oss som ett barn. Jag vet att det finns många djupa teologiska tankar tänka kring detta. Här landar mina funderingar: Kanske hade Gud också  en tanke att konkret och tydligt visa att en del av att vara människa  -  en del i att leva ett liv i Guds närvaro – det är att ha en sida av vuxenlivet där jag får vara som ett barn.

Barnet är sårbart och beroende.  Men det har också en total tillit och en förmåga att helt gå upp i sin tillvaro, att leka, skapa och vara fullt och intensivt närvarande i allt hon gör.

Allting har sin tid. Mitt i alla världens sorger och bedrövelser är juletiden är en tid att få vila, hämta andan, dela gemenskap men också få egen tid, att bara vara.

 

Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn:        Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Jes. 9:6 – 7

 

DSC_2604_Maria liten bild_redigerad-1När jag var tonåring var Maria en av de få människor i Bibelns avlägsna värld som det faktiskt var möjligt, i alla fall lite grann, att identifiera sig med och möjligt att kunna leva sig in i hennes situation. Hon var en förebild i att Gud faktiskt även kunde ha användning för en tjej, inte bara av män som ju Bibelns texter mest handlar om.

Som tonåring tänkte jag mycket på omöjligheterna i Bibeln. Jag gick i logisk, naturvetenskapligt inriktad skola där det som var vetenskapligt bevisade var det som gällde. Och så detta – Maria blir med barn utan att ha haft sex – det var naturligtvis omöjligt, precis som det var omöjligt att Abrahams hustru Sara skulle kunna bli gravid efter klimakteriet – det gick bara inte. Och tanken på en allseende Gud som kan finnas överallt på en gång och samtidigt vara nära en massa människor över hela jorden samtidigt – det var konstigt att tänka sig.

Så småningom bestämde jag mig för att göra som Martin Luther föreslog - ”lyfta på hatten och gå förbi”. Om nu Gud Skaparen hade skapat naturlagarna så kunde han naturligtvis också besluta att i undantagsfall handla på ett annat sätt än genom de lagar han hade bestämt.

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad: då ska den bli fullständig som Guds kunskap om mig. 1 Kor 13:12

Tillbaka till Maria. I vår kultur är det ovanligt med tonårsmammor. Men så var det ju inte på Bibelns tid och när jag läser Marias lovsång vibrerar den av att hon känner sig sedd och utvald och att hon är glad och förväntansfull i sin graviditet.

Då sade Maria: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:

stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.” Luk 1:46- 50

 

 

DSC_2601_Josef liten bild                                                                  

 

Plastpappa, adoptivpappa, låtsaspappa, fosterfar, mammas kille  -  kärt barn har många namn.

Ingen julkrubba utan en Josef! Josef hör till dem som ”måste” vara med, annars är det ingen riktig julkrubba. Men på något vis är han märkvärdigt anonym, ett självklart bihang till Maria och Jesusbarnet.

I verkligheten var han förstås väldigt viktig.  Han stod troget vid Marias sida. Han tog henne med sig till Betlehem. Han såg till att hon kom i säkerhet i Egypten när Herodes, som ju verkar ha varit spritt språngande galen, ville döda alla små pojkar i Betlehem. Och sen flyttade Josef tillbaka till Nasaret med hela familjen. Som vi förstår av berättelsen om Jesus i tolv års ålder i templet var Josef en omtänksam make och far.

Säkert hade Maria på något sätt klarat sig om Josef hade följt sin första tanke och skiljt sig från henne.  Som man tänkte på den tiden skulle handla en rättfärdig man handla så.

Men Josef tänkte om, han fick nya tankar från Gud själv. Gud uppenbarade sig i en dröm och talade om hur han skulle göra, tvärs emot vanliga seder och bruk.

Gud gör som han vill och han kan tala till oss på många sätt. Uppenbarelse i en dröm beskrivs vid flera tillfällen i Bibel. Tänk om Gud ville tala kristallklart genom en dröm som inte kan misstolkas eller genom ett tydligt budskap genom någon annan människa. Så har jag suckat många gånger! Men till mig, en alldeles vanlig människa, talar Gud vanligtvis genom sitt ord.  Inte alls konstigt egentligen – att tala genom ord är faktiskt väldigt vanligt, och i de allra flesta fall handlar Gud enligt den ordning som han har skapat.

Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja; det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. Rom 12:3.

Vill jag veta vad som är Guds vilja, får jag alltså be om nya tankar, om gott förstånd och om en rätt inställning och sinnelag.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. … Låt mig aldrig misströsta om möjligheter att nå en förändring bara för att det som är fel är lag  och normalt, att det som vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.”

Ur Sinnesrobönen

 

 

Bära …DSC_2575_Åsna redigerad-1_redigerad-1

och bli buren …

 

Nytt kyrkoår står för dörren och det är dags att summera det gamla och se fram emot det nya. Jag sitter hemma och gör julkrubbfigurer. Hur har åsnan egentligen hamnat i krubban? Kanske för att åsnan, åtminstone i barnböckerna, var den som den gravida Maria red på till Betlehem. Åsnan finns ju också i bibeltexterna för första advent, i en bisats liksom, den som bär Jesus på sin rygg.

I mina tankar på det år som gått funderar jag på alla som bär församlingen, alla som troget sköter om församlingen utan att göra något större väsen av sig och sitt uppdrag. Fastigheten sköts, kyrkan städas, kaffe kokas, sång och musik övas, barn- och ungdomssamlingar planeras och genomförs, räkningar betalas, löner utbetalas, deklarationer görs, protokoll skrivs, julklappar förbereds, böner och förböner beds, gamla och sjuka får omsorg, ja, listan kan göras längre och längre.  De flesta blir, otacksamt kan det tyckas, utan det uttalade tack som den trogna tjänsten är värd.

Nu säger jag det: TACK till alla trogna medarbetare i Örtagårdskyrkan. Just du är otroligt viktig för att vår helhet ska kunna bära ut det glada budskapet.

Men ibland räcker inte krafterna till. När jag tänker på mitt liv ser jag att jag ibland har varit den som bär, som visar omsorg, som leder, som räcker till för andra. Ibland har jag varit den som har blivit buren, fått omsorg, fått ledning och där andras tid. ork och kraft har räckt till för mig också. Och ibland har jag varit mitt emellan, jag har precis haft näsan ovanför vattenytan.

 I min tillvaro har jag tre stora delar, familjen, församlingen och jobbet. Ibland har jag varit i samma fas på alla tre ställena, men under vissa tider har något dominerat på ett ställe och annat på ett annat ställe.

I vår församling, och för varje enskild medlem, ser det ut också ut så här. Ibland finns kraften och orken, det är en nåd att få vara med och glädjen i uppdraget bär i det jobbiga. Ibland behöver vi alla bli burna, få vila, hämta andan, bara vara i Herrens nåd.

Temat inför första advent är ”Ett nådens år från Herren”. Vi ber om nåden att i det kommande kyrkoåret, under de omständigheter som kommer, få vara delar av Kristi kropp och om nåden att både kunna bära och att bli buren av Herren själv och av vår nästa.